You shoot me down, but I won't fall

Har haft en superbra dag idag så ville bara komma och dela med mig lite tankar med er här. Jag har träffat en av mina bästa vänner idag. Och hela kvällen efter att vi skiljdes åt har vi chattat också. På sådana här bra dagar är det underligt hur jävla bra han får mig att må.

Jag kallar dom här för bra dagar eftersom vi också har haft en massa dåliga dagar för vår friendship. För många känns det som. Jag är ändå av åsikten att våra ups & downs gör oss starkare, både individuellt och tillsammans. Tillsammans lär vi liksom genom dåliga tider (gräl etc.) känna varann och varandras reaktioner mycket bättre. Sämre tider hör liksom till, om man inte nånsin kan gräla bryr man sig inte tillräckligt I feel. "How come the only way to know how high you get me, is to see how far I fall?" som John Mayer säger. För mig verkar det vara så, på så sätt mäter man hur mycket jag bryr mig.

Ville åtminstone säga att jag har inte haft så mysigt på länge. Alla mina vänner är helt obeskrivligt fina. Och jag har känt mig så mycket bättre i ny skola med nya vänner att det är helt galet!