Every night, dreaming of us

Det är en hemsk känsla när kärlek dör. Allting bara vissnar bort och blir svart. Jag kan inte vara i samma rum med honom längre utan att få ångest. Det gick i början, direkt efter slutet, men nu går det inte mer. Nu saknar jag för mycket. Jag hade något så ofattbart bra. Och nu har jag bara tomhet. Konstigt att alla negativa känslor från den tiden liksom automatiskt sopas under mattan när man börjar sakna. Man börjar tänka varför man inte kan vara tillsammans igen om allt var så härligt då? Varför kan vi inte?