Jag har i alla fall haft en riktig upp och ner dag. Menar inte allt allt var upp o ner på det sättet egentligen, utan mer sådär att det har gått som nån rollercoaster typ. Jag mådde inte bra på morgonen. För den som inte tänker på samma sätt som jag så menar jag ju alltså psykiskt här. Jag var trött och på skitdåligt humör. Sen på dagen mådde jag riktigt bra, när jag var bland folk och så.
Och sen kom jag hem. Till ensamheten. Och ensamhet är en konstig grej. För jag älskar sköna känslan att vara ensam hemma. Men med samma hatar jag den. Vad fan ska man göra då annat än tänka liksom? Så jag har kommit fram till att jag skulle älska ensamhet om jag skulle vara lycklig.
I alla fall jag kom alltså hem på eftis fortfarande glad, talade med en kompis lite o där började det redan. En liten futtig lite dålig nyhet som irriterade mig. Sen börjar det liksom hagla över en fast det inte skulle vara stora grejer men det bara känns som det piskar på. Whatever.
Jag måste berätta om domhär grejerna till en av mina vänner som inte vet ännu. Vi kom fram till det med min typ bästa vän. Tur att jag har guldvärda vänner. Vetefan var jag skulle vara annars.
Och om jag någonsin kommer ifrån allt ska jag fan ta en såndän refuse to sink tatuering. Just saying.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti